Även om den olympiska stadgan förklarar att brottningen skiljer sig från politiken, fungerar denna princip i praktiken inte bra. En offentlig händelse av denna storlek kan bara användas i det globala politiska spelet. 1984, för enda gången i Sovjetunionens historia, blev politiska motiv anledningen till att idrottare inte deltog i de olympiska spelen.
1980 hölls de första och, som det senare visade sig, enda gången sommar-OS i Sovjetunionen. Detta var tiden då det "kalla kriget" mellan länderna i de socialistiska och kapitalistiska lägren nådde sin maximala intensitet, vilket bara kunde påverka OS. Den första sportevenemanget i denna omfattning i Sovjetunionen kunde ha blivit en kraftfull propagandasalva i detta krig, så motståndarna vidtog förebyggande åtgärder genom att organisera en bojkott av OS i Moskva. På officiell nivå började denna idé först diskuteras i det brittiska parlamentet och den efterföljande införandet av sovjetiska trupper i Afghanistan utsågs till huvudorsaken. Officiellt deltog 64 stater i bojkotten av de olympiska sommarspelen XXII, även om de flesta idrottare deltog i startarna i Moskva. Allt detta blev anledningen till att fyra år senare ledde till att Sovjetunionens lag inte deltog i nästa sommar-OS, som hölls i Los Angeles, USA.
Det faktum att idrottarna i Sovjetunionen inte kommer att vara med på spelen vid XXIII-sommarspelen tillkännagavs officiellt tre månader före starten. De direkta skälen som nämnts var USA: s regerings vägran att ge skriftliga säkerhetsgarantier till idrottare från socialistiska länder. Dessutom släppte inte amerikaner "Georgia" motorfartyget, som skulle bli den sovjetiska delegationens flytande bas, in i landet. USA krävde sedan att ambassaden skulle tillhandahålla en lista över alla idrottare, även om de inte fick visum enligt de olympiska reglerna, och nekade Aeroflots charterflyg för att transportera olympierna.
De socialistiska länderna, exklusive Kina och Jugoslavien, gick med i bojkotten. Förutom dem, på eget initiativ, bojkottades OS i Los Angeles av Iran och Libyen. Som ett alternativ till sommarspelen 1984 hölls tävlingar i sex socialistiska länder under det allmänna namnet "Friendship-84", där idrottare från 50 länder deltog.
