Under 2010 mötte fans av de olympiska tävlingarna i Ryssland allvarlig besvikelse. Landslaget har misslyckats med nästan alla sina prestationer utan att ens komma in i de tio bästa länderna i den övergripande lagklassificeringen. Mot bakgrund av tidigare sovjetiska segrar kallades ett sådant resultat omedelbart ryska idrottsdöd. Och många experter började studera orsakerna till ett så skamligt nederlag.
3 guld-, 5 silver- och 7 bronsmedaljer - det ryska laget har aldrig fått ett så litet antal utmärkelser. Dessutom har ryska idrottare misslyckats i alla de discipliner där de traditionellt ansågs vara starka och oövervinnliga - hockey, konståkning, skidskytte, skidstafett. Med tanke på att ledarna för National Olympic Committee förutspådde att det ryska landslaget skulle få minst 30 utmärkelser.
Bland de mest uppenbara orsakerna till att landslaget misslyckades i tävlingen är dålig lagförberedelse, överskattad självkänsla hos idrottare och dålig sportledning.
När det gäller den otillfredsställande utbildningen pratades genast att landet saknar den materiella och tekniska basen för utbildning av proffs. Dessutom, om det finns idrottsanläggningar där bra tränare fungerar, ligger de i stora administrativa centra, och inte alla lovande idrottare kommer att åka dit, eftersom hans boende och träning kommer att kosta ett mycket stort belopp.
Den överdrivna självkänslan hos idrottarna hade också en skadlig effekt på vårt lags prestationer vid vinter-OS. Medaljerna får ett betydande pris från staten för sina priser. Men denna faktor fungerade inte heller för det ryska laget. Många kallar idrottarna alltför oansvariga och självsäkra - de var inte alls oroliga för ryssarnas känslor, som såg varje föreställning med dämpad andedräkt.
En annan anledning till det ryska lagets misslyckande vid OS i Vancouver är den ineffektiva ledningen av ledarna för det ryska idrottsförbundet. För stor personalstyrka i Nationella olympiska kommittén, oansvarigt attityd till förberedelserna för tävlingen och brist på ordentlig kontakt mellan ledare och idrottare.
Var och en av dessa orsaker påverkade på ett eller annat sätt landets dåliga resultat. Inga specifika slutsatser drogs dock. Alla tjänstemän som ledde NOC stannade kvar på sina platser utan att erkänna något skuld eller ansvar för nederlaget. Omedelbart efter starten knackade idrottarna på journalisterna: "Vi presterade så bra de kunde, vad är din verksamhet?". Utvecklingen av sport i landet började inte. Slutsatserna att de som är ansvariga för landslagets misslyckande på vintern spel gjort för sig själva kan bedömas utifrån hur idrottare presterar vid sommarspelen 2012 i London och vid Sotji-hemmaspelen 2014.
