De femte sommar-OS 1912 hölls i Stockholm den 6 till 27 juli. Sveriges huvudstad valdes som värd för spelen vid Internationella olympiska kommitténs (IOC) 1904 i Berlin.
Den stora öppningen av spelen i den femte olympiaden ägde rum den 6 juli 1912 på Royal Stadium. Öppningsceremonin deltog i kung Gustav V av Sverige och Pierre de Coubertin. Stadionens arenor, som rymmer 32 tusen åskådare, var fullsatta till kapacitet.
Tävlingen deltog av 2407 idrottare från 28 länder. Tävlingar hölls i 14 sporter, vilket var något sämre än antalet discipliner från föregående Olympiad, men det totala antalet tävlingar ökade. Femkampen för första gången dök upp i det olympiska programmet, för första gången fanns simtävlingar bland kvinnor. Det var vid OS i Stockholm som de klassiska disciplinerna ingick i tävlingsprogrammet - stafett 4 x 100 och 4 x 400 meter, samt att springa på 5000 och 10000 meter.
Tävlingen hölls i en mycket spänd kamp, men i många sporter bestämdes favoriterna omedelbart. Så på 800 meter-tävlingen var det ingen som var lika med amerikanerna - James Meredith, Melvin Shepperd och Ira Davenport.
I 5 km-loppet utvecklades en dramatisk kamp mellan finnen Hannes Kolehmainen och fransmannen Jean Buen. Segern förutspåddes för den franska löparen, som satte ett nytt världsrekord i det inledande loppet. Atleten själv tvivlade inte på segern och trodde att han inte hade några värda rivaler. Omedelbart efter loppets start blev det dock klart att den unga finska idrottaren Hannes Kolehmainen inte skulle ge efter för honom. De sprang hela sträckan fot till fot - om den ena lyckades komma framåt kom den andra omedelbart ihop honom, och så sjutton gånger. Sekunder före mål lyckades fransmannen komma före motståndaren, men på de sista metrarna grep finnen upp honom och lyckades först över mållinjen. Rekordet som sades dagen innan av fransmannen förbättrades omedelbart med 30 sekunder, vilket var en verkligt fenomenal prestation. Vid samma Olympiad vann Hannes Kolehmainen ytterligare två guldmedaljer i 10.000 meter och 8.000 meter.
Amerikanerna var i ledningen i kulspelet, med Patrick McDonald och Ralph Rose som vann guld och silver. Amerikanerna utmärkte sig också på 110 meter häck, guld vann av Fred Kelly.
Brottningstävlingarna var väldigt intressanta. Längden på matcherna var begränsad till en timme, vid oavgjort bestämdes vinnaren av poäng. Men i semifinalen och finalen var tiden inte begränsad, vilket ledde till att kampen mellan ryska M. Klein och finnen A. Asikainen varade i 10 timmar. Finnen vann. Eftersom han vann den i semifinalen var han omedelbart tvungen att delta i den sista striden utan vila, som han förlorade för en svensk idrottsman. Alla protester från finländarna och ryssarna som stödde dem avvisades.
Det fanns många sådana orättvisa beslut vid denna Olympiad. Så det började regna under skjutkonkurrensen. För de svenska skyttarna upprättade arrangörerna omedelbart en baldakin och idrottare från andra länder fick inte tillåtas under den. Som ett resultat vann svenskarna sju guld-, sex silver- och fyra bronsmedaljer. De vann också i det övergripande lagställningen och fick 24 guld-, 24 silver- och 17 bronsmedaljer.
Vinnarna delades ut på Royal Stadium. Efter utdelningen av medaljerna hölls en bankett som alla deltagare i tävlingen deltog i. Pierre de Coubertin talade om behovet av att organisera nästa OS på ett ännu mer organiserat sätt och fira dem med glädje och harmoni.
